vart ska jag börja? 

de var ett tag sen jag skrev, har inte riktigt kunna sätta ord på mina tankar och känslor. sen är de väll ingen hemliget att jag gömmer mig när de blir jobbigt.

Jag kan väll börja med, att jag kommer klara 1:an, (med bra betyg) nu är ju de i sig inte en stor bedrift, men för mig som inte orkat tidigare så känns de ändå som en liten vinst att klara detta. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte brydde mig i de faktum att de som e jämngammla som mig tar studenten nu, de känns.. om jag inte hade klarat skolan på grund av att jag hade svårt med skol ämnerna så tror jag, att jag hadde hafft lättare att aceptera att jag gått om, jag är smart (om man nu får säga så) och jag vet att jag alltid haft lätt i skolan men ändå så står jag här nu och klarat 1:an på tredje försöket, men detta bevisar ju bara på att bara för att man gått om så är man inte korkad, de finns andra andledningar. 

nu till de där mer komplexa, jag har under året som gått vänt upp och ner på hela mig, för att försöka förstå mig själv, och varje dag så blir det ett nytt moment som jag inte riktigt kan hanskas med, jag har försökt att inte tänka för mycket, att bara leva i nuet. Men detta är inte lätt med min hjärna som aldrig kopplar av, ständigt nya tankar och idéer som stör, att alltid vara trött men aldrig kunna koppla av, verkar ha blivit en allt för stor del av min vardag. jag kan inte sova när jag kommer hem från skolan och är trött på grund av alla ljud och intryck jag fått in under dagen, vilket resulterar i att jag bara blir tröttare och tröttare till jag inte kan kliva upp på morgonen, att bli tvungen att vara hemma för att jag är trött är inte en ursäkt jag vill komma med, men så är min verklighet, jag är för trött..

Jag hadde börjat vänja mig med mitt liv igen, men nu förändras de igen, min famlij flyttar till sandviken, jag kommer inte kunna träffa de vänner jag hade kvar där, och jag vet att jag inte vart den bästa på att hålla kontakten, och de e jag ledsen över, jag har inte orkat (jag vet dålig ursäkt) jag har inte orkat med någonting, inte träna, inte läsa böcker, inte ens se på serier har jag orkat, jag har orkat upp till skolan (de flesta dagarna) men sen så har jag inte orkat mer. och på helgerna har jag bara sovit...

de här med att vi flyttar igen är ju jobbigt men jag förstår faktiskt varför, men jag hanterar inte förändringar så bra, så detta lär väll tära på mig lite ytterigare.. 

de där man är van vid bara försvinner, vi Nordbergare är inte på samma plats längre, Sune i Karlskrona, Ulrik i Umeå, Tage i snadviken och jag i Tierp, "vi växer alla upp" men de är inte roligt..

jag vet att vi kommer ses men inte lika offta.. 

jag vet inte vad min poäng med detta var, men jag kände väll att jag behövde skriva av mig igen, de bubblar för mycket just nu..