hmm året är snart slut, de får mig att tänka tillbaka,

inser att jag hafft de sämsta året ever, har hafft mycker ilska, varit väldigt ledsen över saker jag inte förstår,

men året började inte dåligt, jag spenderade nyår med Hannah, hade inte än inset att "han" var en idiot, så jag var lycklig var glad, var i bra kontakt med mina Emeliesar, umgicks med folk hela tiden allt känndes så perfekt som att äntligen var mitt liv bra...

de förändrades ganska snabbt dock, februari var en jätte jobbig månad.. 

blev utkickad från skolan.. mådde jätte dåligt..

drog ner till hannah, följde med henne, hennes mamma, mormor och två kommpisar till Nettan (hannahs mamma) på Spa, de va nettans födelsedags sak, så vi fira henne med chamanj prövning (för dom vuxna) jag och Hannah körde choklad fast vi fick smaka ända.

vi hade även massage/ ansikt behandling tror ja man kallar de, aja i alla fall, mådde betydligt bättre av att få vara där,

men som vanligt måste de bra ta slut, åkte hem igen...

inte långt efter förlorade jag än av dom bästa kill kommpis jag någonsin hafft, jag förstår varför och jag acepterade de, men de klart jag ändå blev ledsen..

blev ny kontakt med BUP då skolan tyckte jag var deprimerad enligt dom var jag självmordsbenägen och borde låsas in.. vilket jag inte var tack så mycket btw skola..

hadde ändå kvar kontakten på bup då dom insåg att jag kanske hade nå fel/diagnos sak..

fram till sommaren gjorde jag inte något alls egentligen, jag tränade, var med Emelie x2 "han" och dog av tristess..

tog dock inte lång tid innan jag insåg de största misstaget jag någonsin gjort. så från Mars/april var jag inte riktigt mig själv jag var Förbannad på allt, på mig själv för jag vart så blind, på han, på hur jag faktiskt gjorde de ända jag lovat mig själv att aldrig göra.. och ja juste en till sak fick jag veta då, förklarade min humörsvängningar i alla fall..

sa ungefär Fuck Lule I'm out of here.. drog ännu en gång ner till underbara familjen öqvist i Tierp där jag spenderade tiden i solen, gråta, må dåligt, se min underbara vän gå ut 9:an, bada, se Hannah dansa, shopa äta god mat, bara ta de lungt och försöka glömma allt.. var där i 1,5 månad sen kom Mamma å Pappa ner med bilen för dom skulle åka ner med massa saker till min älsta bror som flyttat in i en lägen het i karlskrona, så vi åkte bil från Tierp dit vilket tog ett bra tag, när vi var där så fick vi se insidan på ubåten där han jobbar, vi gick runt där några dagar innan vi åkte mot Stokholm där vi skulle ut med någon båt, hungrigaste dagen i mitt liv, hadde inte ätit nå för vi hadde åkt bil hela dan, sen när vi väl var där så skulle vi direkt till båten där vi bara fick en sallad, min bror och far gjorde som alla andra där och drack öl, jag har aldrig gillat lukten av öl så mådde illa av bara lukten...

vi var i hamn ganska sent, så jag drog med mamma till max så jag kunde få nå vettigt i mig..

sov en natt i Tierp innan vi åkte hem till lule, då började tre veckor jobb, jobbade med en av dom coolaste människor jag lärt känna detta år Tove, vi hade de roligt prata om allt och tiden bara flög iväg,

efter dom tre veckorna hade jag två till på pappas jobb, roligt roligt, gillar erkigen inte att kliva upp kl 6 för att va på jobbet kl 7 och så slutar man kl 4 toppen...

bra betalt får man i alla fall..

sen började skolan igen, de var bra i början, hadde kommit över min ilska och var inte så sur längre på saken, men så klart han hadde ju valt samma linje så blev att se han varje dag, göra saker jag redan gjort förra året, blev skit jobbigt för mig att ens vara där, hände inte så mycket månaderna efter sommaren förutom att jag ville bergrava mig långt nere i jorden där ingen kunde hitta mig, hadde så mycket ilska där ett tag och råkade göra nå väldigt dumt, vilket slutade i att jag och en av mina bästa vänner började bråka, vi fixade de slut, men jag ångrar de fortfarande förlåt igen <3

sen nu i december så blev jag utkickad från skolan igen två gånger på samma år hur många har lyckas med det?

ändå ganska skönt på nå sett slipper se ... längre,

men detta betyder att jag måste gå 1.an ett tredje år, fast de ska jag gå i Uppsala, och jag ska bo hos min underbara andra familj i Tierp där mår jag bra.

vad jag har kommit fram till, varför färgade jag från mitt blonda hår!!! 

har inte alls velat skriva något, som kanske inte är så konstigt med tanke på hur jag mått, sist jag skrev så hade jag precis blivit utkickad från skolan, inte värdens bästa dag för mig, inte roliga veckor de har vart häller för den delen.. 

hafft otur på otur/ helvete på helvete.. funnits dagar då jag bara ville stanna i sängen och inte längre behöva bry mig om att jag var ett stort mksslyckande, men dom flesta dagar klev jag upp for till gymmet, eller åkte in till stan bara för att inte vara kvar i detta mörker jag har befunnit mig i, men jag har på något sett lyckas inse att jag inte är så misslyckad som jag trott, nog är jag nu efter väldigt mycket i år, men jag tror jag äntligen har hittat rätt! Lule är inte rätt stad för mig, även fast jag under dom 6 år jag bott här fått underbara vänner som jag inte skulle vilja byta bort, inte lämna, inte förlora, så kan jag inte längre stanna, jag känner mig så instängd här, känns ibland som att jag ska kvävas av allt i denna stad, långt till lugnet som aldrig värkar finnas i mig, jag har alltid velat vara fri,

"fri som en fågel" mitt liv har varit de ena kaoset efter de andra.

men nu vet jag med 100% vad de är jag vill göra, vart jag vill vara, 

jag älskar kläder, smink, naglar å hår jag älskar hur folk är så kreativa och så duktiga på att skapa saker, 

så vilken linje ska jag gå? stylist så klart! nu kanske folk tror att jag aldrig skulle komma in efter som att dom flesta tror jag är dum, och hade dåliga betyg från 9:an, men nää så var de ju inte, hadde ändå väldigt bra betyg för än som aldrig pluggade, men jag har ju klarat mig tack vare att jag är sjukt smart,

och juste de bästa med stylist linjen den finns i Uppsala när till den underbara familj jag tänker bo hos :)

äntlgen känns allt i mitt liv helt rätt!! :D

Torsdag fredag eller whatever...
Jag pallar inte längre!
Så sjukt less, så sjukt irriterad...
Allt jag vill är att få min diagnos få den hjälp jag behöver...
Men Nää för BUP tycker de är kul att göra tester på mig, dom säger nästan rent ut vad de är jag har och att jag borde medicineras... Men dom måste göra lite fler tester för att veta exakt...
Och nu har jag möte med skolan imorgon...
Hadde ju hoppas på att ha på papper vrf jag inte har kunnat vara i skolan men nu har jag int det och kommer som vanligt bli nerklankat på... "Men du som är så smart, vrf klarar du inte skolan?" Osv osv... Och säkert kommer dom tycka att jag ska gå om 1an igen fuck that!
Jag har ett IQ på ca 130... Jag ska inte behöva gå om ett år till.... Jag är så smart så duktigt men har ingen jävla ork...
// angry Lelle