De Nedanför är osammanhängande och oviktigt.

Jag kanske fastna där jag lovade mig själv att aldrig hamna igen,
Jag har de där jobbiga som aldrig vill sluta gnaga..
Jag döljer de bra, jag ler och låtsas att allt är perfekt.
Jag vill ropa på hjälp men vill inte vara i vägen, jag vill inte vara till besvär.
Jag fastnar enkelt i detta mörker,
Ibland tror jag att jag går hit medvetet,
Känner mig hemma i mörkret,
Jag är rädd för de där ljuset, att vara lycklig. Alla vet de är då de blir värst.
Att vara konstant i mörker är inte lika farligt som att bli dit knuffad när lyckan tar slut.
Men jag känner ändå att jag vill mer,
Jag har ju hjälp med de andra,
Så jag borde kunna ta mig ut ur detta.
Men att få leva i mitt mörker bland mina demoner å mina fantasier är bättre än verkligheten.
Men att vara fast här, är inte att leva.
Jag vill men ändå inte.
Om jag försöker nu, att bli lycklig?
Kommer jag inte bara då att misslyckas? Jag har gjort det varända gång jag försökt.
Jag vet vad som händer, jag kommer må sämre.
Just nu mår jag ingenting, vilket är bättre än den där värdelös känslan, den som säger att jag inte är värd något, den som säger du är inte värd att vara lycklig.
Den vill jag gärna slippa.
Jag förstår inte vad de är som tär på mig just nu, och varför har jag börjat må dåligt igen.
Jag orkar inte försöka längre.
Varför ser ni inte att jag faller.
Jag tycker de märks på mig, att jag har de jobbigt.
Säger jag något, om hur jag mår.
Får jag frågan, vad har hänt? Inget.
Är de ända jag kan svara, för inget har hänt, jag bara föll igen.
Finns inget som gör de bättre,
De går egentligen aldrig över.
Jag bara lever i mitt mörker där jag ibland fantiserar om att jag är i ljuset men jag är aldrig där på riktigt.
Har nog aldrig varit de, men de är okej. Jag kan vara glad ändå.
Så orkeslös, så omotiverad, jag vill inte längre. Jag vill inget längre.

Dessa krav att jag måste klara allt, håller på att krossa mig.
Jag är inte skapt för detta,
Så jobbigt, så svårt.
Allt blev så jobbigt.
Förra veckan blev för mycket.
Så pyskiskt påfrestande,
Så mycket utanför min trygghetszon att jag bara vill kollapsa och låtas att jag är normal.
Känns som att jag går på äggskal,
Är så rädd att göra fel nu.
Nu vet jag inte om jag klarar allt.
Jag vill inte ens försöka längre.
Jag vill bara, jag vet inte..
Med folk runt om som bryr sig,
Gör saken faktiskt värre,
För jag vill inte göra dom ledsna eller göra så att dom känner sig dåliga pga att jag inte mår bra..
De är ingens fel att jag mår som jag mår, de är inget man kan hindra på något sett.
De finns inget ni kan göra.
Vi alla vet jag har alltid hört hemma i mörkret ibland är jag bara i dom djupaste hörnen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vart ska jag börja?  de var ett tag sen jag skrev, har inte riktigt kunna sätta ord på mina tankar och känslor. sen är de väll ingen hemliget att jag gömmer mig när de blir jobbigt. Jag kan väll börja med, att jag kommer klara 1:an, (med bra bety...

Vad gör jag för fel nu då? Jag vet inte hur jag kan reagera så konstigt på saker, Jag förstår inte hur jag blev så känslig. Jag ser mig själv som tålig, de folk säger brukar jag inte bry mig om. Men nu för tiden är de som att varända ord som är l...

"tell me Peter what's your secret, how do you stay young forever?" Rädslan jag har för att växa upp, kan jag inte riktigt förklara. Men för mig, att behöva klara mig själv, känns som så svårt. Jag känner ibland som om jag hoppade över den tidiga...

Vad gör jag vaken?Min sömn verkar ha sprungit bort,Får se om jag hittar den..Jag har insett att jag lever i en bubbla av förnekelse,I ett konstant försök att må bättre.Jag flyr hällre en att stå kvar när de blir jobbigt.Jag har sagt de förut "i'm a r...

We try to greate a world of peace and tolerance, but we are doing it wrong! Vi försöker uppnå någon form av jämnlikhet. Folk som säger vi är alla lika. Men vi är faktiskt inte lika allihop, Vi är alla mänskliga, men långt ifrån lika. Vi har all...