Vakna ganska sent idag, kände mig smått mör i kroppen, märktes att de var ett tag sen man var på gymmet, träningsvärk i så där alla delar av kroppen. Så blev en seg start på dagen, gjorde inte så mycket fram till kl 4 då jag tog cykeln ut till B-näset, sen vidare mot F-21 och OL-träningen, min bror hade lagt nå intervall banor med tre kontroller å så vila. Vi var en liten grupp som var där ute, jag körde i början med dom andra, men märkte väll ganska snabbt att jag inte har den farten/orken att springa med dom.
Så började köra mitt eget och fokusera mer på Origenteringen än att jag skulle hänga med i tempot.
Knäna höll i början, så kändes riktigt bra där ett tag, blev en riktigt bra å rolig träning, är fascinerande att se hur fort dom springer.
Lite negativt var väll att knäna gjorde ont och att myggen höll på bita ihjäl mig.
Måste ta igen lite träning nu när jag vart skadad/sjuk/mått dåligt/ har bara massa ursäkter hela tiden.
Får se hur bra de går, rullskidor står i alla fall på schemat för nästa träningspass (när de blir vet jag inte, för jag är lat)
Godnatt//Lelle

Yes yes I'm doing a English post now,
Much awesome.
Went to the gym today (great success)
To start working on my knee, so did the leg exercises and the annoying stretch thing, but still have to lay of the running for a wile witch sucks..
So don't realy know what to do know,
Get so bored of being in the gym, in the gray rooms, and I hate peapole, I like training when folks don't see me.

Kinda all that I did today, much boring life, yes I have.

So know on to the part of the post where I think and reflect over the fact that my life sucks.
No not today, don't realy think I have bad thoughts right now.
We'll not something I can wright anyway. Was thinking about a song a wile back and they sing "it's better to feel pain then nothing at all" and I wonder if that's realy true, I mean I hate feeling pain, and I live in a place were I don't feel anything sometimes and that's better, when I feel pain, I feel like I'm being crushed, and that's when I'm at the breaking point. So for me it's much better to not feel then to be close to the edge...
All frome me today, I'm starting to get better at this Blogg thing again.
Goodnight //Lelle

Satt å funderade på om jag skulle skriva ett normalt inlägg,
Ett där jag inte skriver mina innersta skumma känslor/deppritions mantror.
Men vad är de roliga i det?
Jag vet att jag hade som poäng med min lilla blogg att jag skulle använda den till att skriva av mig, jag har så mycket tankar ibland att jag behöver få ut dom för att må bättre.
Men att skriva ut dom på internet är kanske inte alltid så där smart.
Nu är jag inte rädd att folk ska tycka jag är konstigt (de vet jag själv)
Men jag vill kanske inte att folk ska tro jag är så där känslosam hela tiden.
Oftast är jag normal, i alla fall beter jag mig hyfsat okej,
Men jag har svårt med folk, jag tycker inte om att träffa nytt folk, tycker verkligen inte om folkmassor.
Annars så är jag som alla andra.
(Eller jaa Förutom att jag har ADD)

Nu kommer jag inte ihåg varför jag började skriva, eh något med att jag ville förklara mina skumma inlägg kanske, jag skriver bara om hur dåligt jag mår så ville skriva nå annat.

Mitt liv är ju inte så där intressant så har inte så mycket annat att skriva om.

Kan tala om att jag var å sprang orientering i Piteå gick ju så där åt helvete, undrar ibland vad jag håller på med i skogen, men har nu ännu mer problem med knät som inte vill sluta krångla, ska försöka styrke träna denna vecka ist för löppass men vi får väll se hur de går, föredrar att springa framför gymmet. Är ca en månad kvar till O-ringen så vill helst att knäna ska bli bra så fort som möjligt så jag kan träna som vanligt..

Och så får ni en bild på lilla Bubbe <3

De Nedanför är osammanhängande och oviktigt.

Jag kanske fastna där jag lovade mig själv att aldrig hamna igen,
Jag har de där jobbiga som aldrig vill sluta gnaga..
Jag döljer de bra, jag ler och låtsas att allt är perfekt.
Jag vill ropa på hjälp men vill inte vara i vägen, jag vill inte vara till besvär.
Jag fastnar enkelt i detta mörker,
Ibland tror jag att jag går hit medvetet,
Känner mig hemma i mörkret,
Jag är rädd för de där ljuset, att vara lycklig. Alla vet de är då de blir värst.
Att vara konstant i mörker är inte lika farligt som att bli dit knuffad när lyckan tar slut.
Men jag känner ändå att jag vill mer,
Jag har ju hjälp med de andra,
Så jag borde kunna ta mig ut ur detta.
Men att få leva i mitt mörker bland mina demoner å mina fantasier är bättre än verkligheten.
Men att vara fast här, är inte att leva.
Jag vill men ändå inte.
Om jag försöker nu, att bli lycklig?
Kommer jag inte bara då att misslyckas? Jag har gjort det varända gång jag försökt.
Jag vet vad som händer, jag kommer må sämre.
Just nu mår jag ingenting, vilket är bättre än den där värdelös känslan, den som säger att jag inte är värd något, den som säger du är inte värd att vara lycklig.
Den vill jag gärna slippa.
Jag förstår inte vad de är som tär på mig just nu, och varför har jag börjat må dåligt igen.
Jag orkar inte försöka längre.
Varför ser ni inte att jag faller.
Jag tycker de märks på mig, att jag har de jobbigt.
Säger jag något, om hur jag mår.
Får jag frågan, vad har hänt? Inget.
Är de ända jag kan svara, för inget har hänt, jag bara föll igen.
Finns inget som gör de bättre,
De går egentligen aldrig över.
Jag bara lever i mitt mörker där jag ibland fantiserar om att jag är i ljuset men jag är aldrig där på riktigt.
Har nog aldrig varit de, men de är okej. Jag kan vara glad ändå.
Så orkeslös, så omotiverad, jag vill inte längre. Jag vill inget längre.

Dessa krav att jag måste klara allt, håller på att krossa mig.
Jag är inte skapt för detta,
Så jobbigt, så svårt.
Allt blev så jobbigt.
Förra veckan blev för mycket.
Så pyskiskt påfrestande,
Så mycket utanför min trygghetszon att jag bara vill kollapsa och låtas att jag är normal.
Känns som att jag går på äggskal,
Är så rädd att göra fel nu.
Nu vet jag inte om jag klarar allt.
Jag vill inte ens försöka längre.
Jag vill bara, jag vet inte..
Med folk runt om som bryr sig,
Gör saken faktiskt värre,
För jag vill inte göra dom ledsna eller göra så att dom känner sig dåliga pga att jag inte mår bra..
De är ingens fel att jag mår som jag mår, de är inget man kan hindra på något sett.
De finns inget ni kan göra.
Vi alla vet jag har alltid hört hemma i mörkret ibland är jag bara i dom djupaste hörnen.